Skjortan stramar lite över ryggen. Han har blivit lite tjock. Han sitter tungt på en fönsterplats, portföljen mellan fötterna.
Han är bra på sitt jobb. Han vet det. Han är omtyckt av många, inte av alla men det är ju OK, och han är en sån som bidrar, tycker till och som har en naturlig pondus. Han vet hur det ska vara. Har sin vision och sin stil. Den har funkat och har lett honom hit. Klart den funkar ett tag till.
Han är så trött på de yngre som kommer med gamla sanningar och får dem att verka nya. Tror att de har något som han inte har, eller kan sådant som han inte kan. De är tidslösare. Han kan inte tycka annat. Han måste liksom markera att nu får det vara bra, räcka. Han vet att det inte alltid är helsnyggt men han suckar ibland djupt och lyfter ett ögonbryn när de jamsar igång. Been there, done that. Som man brukar säga. Idag hade det varit en ny sväng av trams. Tur att det fanns en kaffemaskin och tur att storpotäten ringde så att han fick en anledning att lämna rummet och göra något vettigt. Han har ju ändå en viktig roll och kan inte slösa bort sin tid på dessa unga som tror att de har något som han inte har.
Nu är han trött. En liten öl till middagen, det är han värd.