Parallellerna

De har sittplats bredvid varandra, en stor pappa och en liten pojke. Ett team. De ser ut att ha all tid i världen.

Drivet är starkt och skapar ett förakt för den som inte strävar eller drivs. Lättja! Ta kontrollen! Herre Gud! Just do it! Vem äger ditt liv? Borde väl vara du?

Hon undrar varför det blivit en åsiktsstorm om kroppar, igen. Måste det vara en stor grej? Hur man ser ut.

En egen stund – en stund då tanken är fri, då hela ens aura får plats, då inte någon annans behov pockar på uppmärksamhet, då en själv inte inkräktar på någon annans privata sfär.

Han undrar vad av allt vi tyst ser och accepterar idag som kommer att vara sprängstoff imorgon.

Kan man ens finnas om konturerna förloras? Har vi accepterat att det går osynliga människor omkring på gatan? Är detta numera en ickefråga?

Hon förundras över styrkan och kraften. Styrkan och kraften hos de kvinnor som levt före henne. Som gjort skillnad.

Trist, men sånt är livet. Man kan inte ta det personligt, företag har ju inga känslor, det vet ju alla.

Livet händer varje dag, hela tiden. Vad väntar han på?

Utan att titta ser hon att där finns en valross, Bambi, ett lejon, en Musse Pigg, en elefant, en fantasibjörn och många många fler. Ett helt hav av dem simmar över hans axlar. Helt makalöst!