Han står upp. Balanserar, med en hand på barnvagnens handtag och en hand på den gula stången som löper parallellt med golvet och taket. Flickan som halvstår i vagnen sjunger oavbrutet.
Han bara står där med sin ryggsäck. Ståendes bredvid vagnen med den sjungande ett och ett halvt-åringen låter han henne sjunga med sin lilla barnröst. Rösten klingar i den annars mummeltysta vagnen. Han svarar ibland med låg röst på de frågor som hon ibland avbryter sig själv med att ställa.
Någon ler åt det sjungande barnet och det sjungande barnet gör en grimas tillbaka och ser sen blyg ut. Grimasen är nog ett försök till artigt leende. Även sånt måste man ju träna på innan man kan leverera dem på beställning.
Pappan står där med sin vänliga gestalt och bara är. Till synes en trygghetsskapande självklarhet för den sjungande.
Rätt fantastiskt.