Hon har några kassar framför sig. Några viktiga inköp på stan på vägen hem. Hon förundras över kraften i systerskapet och sitter med nacken sträckt.
Hon lever ett vanligt liv, gör vanliga saker, jobbar vanligt och har vanliga barn och vanliga bekanta. Hon förundras över styrkan och kraften. Styrkan och kraften hos de kvinnor som levt före henne. Som gjort skillnad. Många män, jättemånga, har också gjort skillnad men det är kvinnorna som blivit hennes förebilder, hennes källa till inspiration. Många av dem har burit på en urkraft, en klokskap och ett starkt systerskap. De har tagit stöd i andra och har gett av sig själva. Gett utan självutplåning, med allvar men med en glimt i ögat. Hon tror att de har gjort det utan att döma. Med raka nackar, högburet huvud och med ett patos för det rätta.
Dessa kvinnor erbjuder – trots att många av dem är döda sedan länge – ett systerskap. Hon känner det starkt och har anslutit sig. Skrivit ett slags osynligt kontrakt. Hon ska också göra skillnad. Det kan vara i det lilla. Hon ska finnas för dem som behöver henne. Kämpa för det hon tror på. Hon ska ta stöd. Hon ska ge detsamma och hon ska bära huvudet högt. Med ryggen rak.