Han står precis vid dörren, lutad mot väggen, kepsens skärm neddragen så att ögonen knappt syns. Ryggan inklämd mellan ryggen och väggen.
Han är elva. På väg hem från skolan i stan. Den med särskild kö och höga ambitioner. Han är sen eftersom han har stannat kvar en stund och hängt med de nya kompisarna. Han är självständig. Stark. Lite kaxig. Trygg? Kanske. Hur vet man? Hemma sitter mamma och jobbar när han kommer hem. Så brukar det vara. Pappa blir sen. Han jobbar över. Syskonen kommer att sitta på sina rum. Med hörlurar. Han tror att de kommer att äta tillsammans ikväll. Han tycker om det. När de äter tillsammans allihop. Det är oftast någon på väg och som har bråttom och som är lite tvär.
Han tycker om det ändå.
Tillsammansskapet.