Hon sätter sig aldrig ner på ett tunnelbanetåg. Ska aldrig långt. Naglarna är perfekta, frisyren intakt, kläderna rätt och skorna har en klack, men inte för hög.
De utklädda barnen spelar genom livet sina roller väl, några bättre än andra.
Hon tror att det är sant. Att människan, som det djur hon är, hela tiden – precis som det egocentriska barnen – ser först till sitt eget bästa, snarare än till andras.
Några konkurrerar, spelar ett spel för att vinna rätt människors gunst, för att nå framgång. Hon undrar vad det egentligen är, framgång alltså. Pengar, makt, rikedom? Eller lycka. Vad det nu är. Man måste förstå spelets regler. Även om man glömt vad meningen med målet är måste reglerna följas.
På första anställningsintervjun kom frågan. Vad är drivkraften? Luther? Pengar? Makt? Status? Enkelt. Luther driver. Drivet är starkt och skapar ett förakt för den som inte strävar eller drivs. Lättja! Ta kontrollen! Herre Gud! Just do it! Vem äger ditt liv? Borde väl vara du? Hallå!!!
Gå över lik eller i vart fall över skadeskjutna för att vinna. Ibland nödvändigt – än sen?
Hon tror att det är genom träningsvärken utvecklingen föds. Utan den förblir vi outvecklade och infantila.