Inklämd bakom någons tunga kassar och någons stora rumpa. Kinden mot fönstret. Skorna är nötta men snygga. Koftan är favoriten, men lite noppig.
Som barn fick hon höra att ”korna i hagen är snälla”. Det vittnar om synen på snällhet. Snällhet är lika med dumhet och enfald. Hon skrattade, lite generat, och insåg lite stukat att epitet ”snäll” inte skulle skyltas med. Samtidigt har hon precis lyssnat på en avtackning av en prominent, skicklig och hyllad pensionär som fått mängder av eloger för att hen visat sig vara omtänksam och förmögen att se människan. Är inte det att vara just snäll? Det där epitetet som inte skulle skyltas med hade nu lyfts fram som någonting fint och bra.
Hon blir förvirrad, men tilltron till mänskligheten och framtiden för våra barn fick sig en skjuts framåt, uppåt. Energin bubblade och svämmade delvis över. Det fick henne att känna sig mer levande och mer intresserad av att utvecklas och fånga dagen. Carpe Diem. Slitet. Urvattnat. Banalt. En klyscha. Men sant. Det är nu vi lever. Idag! Imorgon är en annan dag, men har vi otur kommer vi aldrig dit.