Hon fick ingen plats. Hon är bredare (mycket) över baken än de flesta och därför känns det alltid trångt att klämma sig ner. Därför står hon gärna. Hon är välsminkad och snyggt klädd. Det är hon alltid.
Åsiktsstormen hade vint. I dagar. Den handlade om kroppsaktivism och obesitas som sjukdom, diagnos eller vad det är det är. Hon sammanfattar det snabbt i huvudet. Kroppsaktivism är lika med ’alla har rätt att se ut som man gör’, typ. Läkarkåren strävar efter att ’befolkningen ska ha och få behålla hälsan’, typ. Hon kan inte se motsättningen. I alla fall om man kombinerar dessa två med en gnutta respekt på båda sidor. Den gnuttan kan vi inte leva utan.
Varför krånglar vi så vi människor. Hur kan det få bli såhär? Varför blir det en konflikt och varför behövs ens kroppsaktivismen?
Hon är ’tjock’ – i definitionens mening. Hon vet det. Många valkar på magen och runt om, och väldigt bred bak. Hon är tjock. Tjock, men nöjd, ganska glad och dessutom frisk.
Hon har sett och känt fördomarna mot sådana som hon. Fördomarna som menar att tjock betyder lat betyder slö betyder karaktärslös betyder sjuklig. Men hon har tänkt att det är en fördom bland många. Den sortens fördomar som vi vet inte stämmer. Annat än i undantagsfall. Det finns ju faktiskt ”zigenare som stjäl” och ”judar som är giriga”, eller hur? Liksom ”slöa tjockisar”. Det betyder inte att fördomen är korrekt. Hon suckar högljutt och märker att killen med smutsig tröja tittar upp med ett höjt ögonbryn. Hon ler kort och tittar bort, ut genom fönstret bortom alla sittande människor.
Hon undrar varför det blivit en åsiktsstorm om kroppar, igen. Måste det vara en stor grej? Hur man ser ut.